Ingen vår utan vårkänslor.

 
Idag var en bra dag för att jag utmanade mig på seminariet på universitetet och hade kul. Sen plockade jag vårblommor i solen och allt är så fint nu när våren är här. Jag är också glad för att jag känner en sån himla pepp för livet framåt efter att jag var och spådde mig i Karlstad igår. Så trots att jag kanske slänger mig ut och gör mer än min kropp och sinne egentligen klarar av efter förkylningar och stress och det kanske resulterar i att jag ibland mest vill stanna i sängen förevigt och bara gråta ut (men som oftast går över efter någon timma eller dag), så är peppen stor. Känns lite som att jag fått en knuff i ryggen med massa pepp och positivitet som jag haft men som jag haft svårt att släppa fram, som nu är tillbaka och det är jag glad för. Har ju så mycket fint i livet och fina planer framåt för våren, sommaren och framtiden.
 
Det känns som det stormiga är på väg bort och det fina är tilbaka. Nu är det inte längre något jag bara säger, nu blir det bara bättre eller som det redan är. Men så är det kanske alltid, det blir alltid bättre och så fint som Håkan säger det "Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än" och jag är förväntansfull.
Texter | | Kommentera |

Om tvivel och att hitta rätt.

 
Har ju som sagt haft min praktik på en förskola i Hallsberg de senaste tre veckorna och det har varit så himla roligt. Kanske hade jag tur som hamnat på en så bra förskola. För även om jag varit ganska så säker på vad jag vill med mitt liv och att det här är en linje för mig, så har ju alltid tvivlet funnits där. Fast det tvivlet finns ju alltid, i allt jag gör. Tänk om jag ångrar mig? Tänk om jag inser att detta inte är något för mig efter 1,5 år och jag står där med skulder? Tänk om det finns något bättre där ute, något jag missar?Tänk om, tänk om, tänk om...
 
Men trots det så känns detta rätt. Jag vågar lita på min magkänsla och den lilla erfarenheten från förskolan. För det handlar inte bara om tvivel, det handlar om en prestationsångest som jag alltid haft, samma sak där, i allt jag gör. Jag tror aldrig tillräckligt på mig själv innan jag kommer till en punkt där jag själv ser vad jag gör eller får beröm. Men det är något jag jobbar med, att våga lita på att jag är bra, duktig och faktiskt kan. Samt att jag alltid kan utvecklas och bli bättre, det är viktigt att man tänker så tycker jag. 
 
Så vad jag förstått efter dessa veckor är att detta nog är något för mig. För det känns inte som något jag varit med om förut, inget jobb eller plats är samma sak. Jag känner den där känslan av att hitta rätt och att det här är ett jobb där jag kommer få och ge, samt kunna hjälpa till. Vem vet om jag kommer jobba med detta i fem år eller tjugofem. Men jag vet att vad jag vill göra nu, är att jobba med detta i framtiden och att jag kommit fram till det gör mig så himla glad.
Texter | | Kommentera |

Det skulle handla om dig.

Om jag skulle förklara och skriva vad jag känner, så skulle det bli så många texter. Det skulle bli flera böcker fyllda med alla ord jag vet och alla synonymer jag kan komma på som förklarade hur det känns. Om hur fantastiskt och underbart det är att känna såhär. Böckerna skulle handla om hur jag börjat tro på ödet på riktigt och hur jag tror att allt jag varit med om tagit mig hit och hur allt det varit värt det. Jag skulle skriva om en slags trygghet, om hur känslorna ibland är så starka så det känns som jag ska spricka och hur du får mig att känna mig hel. Jag skulle nog skriva något klyschigt om hur jag trodde att jag aldrig skulle kunna känna såhär och hur fantastiskt det känns att uppleva det. Det skulle bli klyschigt och töntigt, men det skulle också bli de finaste böcker jag skrivit. För dem skulle handla om oss.
Texter | | En kommentar |
Upp