Om tvivel och att hitta rätt.

 
Har ju som sagt haft min praktik på en förskola i Hallsberg de senaste tre veckorna och det har varit så himla roligt. Kanske hade jag tur som hamnat på en så bra förskola. För även om jag varit ganska så säker på vad jag vill med mitt liv och att det här är en linje för mig, så har ju alltid tvivlet funnits där. Fast det tvivlet finns ju alltid, i allt jag gör. Tänk om jag ångrar mig? Tänk om jag inser att detta inte är något för mig efter 1,5 år och jag står där med skulder? Tänk om det finns något bättre där ute, något jag missar?Tänk om, tänk om, tänk om...
 
Men trots det så känns detta rätt. Jag vågar lita på min magkänsla och den lilla erfarenheten från förskolan. För det handlar inte bara om tvivel, det handlar om en prestationsångest som jag alltid haft, samma sak där, i allt jag gör. Jag tror aldrig tillräckligt på mig själv innan jag kommer till en punkt där jag själv ser vad jag gör eller får beröm. Men det är något jag jobbar med, att våga lita på att jag är bra, duktig och faktiskt kan. Samt att jag alltid kan utvecklas och bli bättre, det är viktigt att man tänker så tycker jag. 
 
Så vad jag förstått efter dessa veckor är att detta nog är något för mig. För det känns inte som något jag varit med om förut, inget jobb eller plats är samma sak. Jag känner den där känslan av att hitta rätt och att det här är ett jobb där jag kommer få och ge, samt kunna hjälpa till. Vem vet om jag kommer jobba med detta i fem år eller tjugofem. Men jag vet att vad jag vill göra nu, är att jobba med detta i framtiden och att jag kommit fram till det gör mig så himla glad.
Texter | | Kommentera |

Det skulle handla om dig.

Om jag skulle förklara och skriva vad jag känner, så skulle det bli så många texter. Det skulle bli flera böcker fyllda med alla ord jag vet och alla synonymer jag kan komma på som förklarade hur det känns. Om hur fantastiskt och underbart det är att känna såhär. Böckerna skulle handla om hur jag börjat tro på ödet på riktigt och hur jag tror att allt jag varit med om tagit mig hit och hur allt det varit värt det. Jag skulle skriva om en slags trygghet, om hur känslorna ibland är så starka så det känns som jag ska spricka och hur du får mig att känna mig hel. Jag skulle nog skriva något klyschigt om hur jag trodde att jag aldrig skulle kunna känna såhär och hur fantastiskt det känns att uppleva det. Det skulle bli klyschigt och töntigt, men det skulle också bli de finaste böcker jag skrivit. För dem skulle handla om oss.
Texter | | En kommentar |

När löven faller.

 
Det är så lätt hänt att man stressar sig igenom livet och glömmer att se det vackra runt omkring. Jag försöker alltid stanna upp då och då och se vad som faktiskt finns där omkring mig. Jag är bättre på att se människorna runt mig, vilket såklart är viktigare, men jag kan tro att det även är viktigt att se naturen. Speciellt som hösten kommer och försvinner så fort. Så ibland stannar jag upp, sparkar i de färgglada bladen som ligger på marken, tar ett foto och förundras över hur vackert något så enkelt kan vara. Även fast jag tycker det är alldeles för tidigt för löven att falla.
Natur | | Kommentera |
Upp