Believe and act as if it were impossible to fail.

 
Sen sist jag skrev har jag fått två jobb, färgat håret, gått på flera timmars promenader och tagit en tur hem till Sverige! Det sista var bäst och behövligt. Har inte varit hemma på ungefär sex veckor och det är mycket i skillnad från att se familjen varje dag. Åka tillbaka till Oslo var det svåraste jag gjort på länge. Jag ska inte ljuga, Oslo är bra och att flytta dit är något av det bästa jag gjort, men det är inte alltid lätt. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort sen jag flyttade till Norge, det är ofta en inre stress med det ena och andra och ibland känner jag bara för att ge upp och åka hem. Men, det är det sista jag vill och hur svårt det än kan vara så kämpar jag på. Jag vet att det blir lättare och jag försöker hela tiden hitta bättre lösningar som gör min vardag enklare och löser problemen som stressar. Så, nej det är inte ett liv på rosor här i Oslo men det är rätt fint ändå, även om jag saknar familj och vänner så jag nästan går sönder ibland.
 
 
Det här inlägget var inte meningen att bli så deppigt utan mer att visa hur det är, att det inte alltid är tipptopp. Jag är fortfarande mest glad och tänker positivt, som jag alltid gör. Därför slänger jag in en positiv låt här, gjord av norskar såklart. The Fox med Ylvis. Norska humoreliten, ungefär (även om Kollektivet alltid kommer först för mig haha).
Allmänt | |
#1 - - Frida:

Vad kul att du också funderar på journalistprogrammet! Jag läser det vid Göteborgs universitet! Trivs sjukt bra i stan också.

Än så länge kan jag inget annat än rekommendera det varmt. Föreläsarna är asbra och alla känns engagerade samtidigt som föreläsningarna är aktuella och det hela är väldigt jobb-orienterat. Men jag har bara gått 3 veckor så det är lite tidigt att uttala mig egentligen...

Det kan vara bra att veta att man behöver ha 60 högskolepoäng för att ens få söka till programmet, och att man behöver ha skrivit högskoleprovet.

Upp