En flytt till grannlandet.

 
Ett nytt kapitel. Det är vad som händer, det är vad jag startar imorgon när jag flyttar till Norge.
Det skrämmer mig fruktansvärt mycket. Jag kan se alla hinder och allt som kan gå fel. Men jag kan också se allt som kan gå bra och alla möjligheter det här kommer ge mig. Jag behöver det här och jag behöver chansa. Jag ser hellre möjligheterna än hindren. För det är möjligheterna som tar en framåt.
 
Så ja, jag är livrädd att allt ska gå åt helvete, men jag är räddare för att stanna och falla ner i en svart grop av depression även fast det är en viss överdrift att säga så. Men det är lite så det känns, att jag står vid det valet och jag är inte sån som kan låta en möjlighet som denna falla ur mina händer för att jag är rädd.
 
Jag tror att så länge möjligheterna och glädjen är större än rädslan så är det värt det.
Så ja, jag är rädd men samtidigt lyckligare än någonsin för att jag faktiskt vågar och kommer ta mig härifrån.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 
Och till er (vänner, familj) som undrar hur det kommer gå för mig där borta och hur ni ska få tag på mig:
 
Kommer uppdatera hur allt går där borta så ofta jag kan och till er som vill prata med mig så är skype det bästa, sök på fplanting för att få tag i mig. Kostar nämligen överdrivet mycket för mig att sms:a eller ringa med mobilen, även om jag såklart svarar om det är något jätteviktigt! Finns på facebook och sånt med såklart :) Kommer sakna er<3
Texter | | 5 kommentarer |

67 år.

 
Det här är Gunda och Stig, min morfars moster och morbror. De har varit tillsammans i 67 år, träffades när hon var 14 och han var 17. I 64 år har de varit gifta och håller fortfarande ihop. De är så pass friska och krya som de kan vara för sin ålder. Visst gnager det på vissa ställen, sjukdomar är något man gärna pratar om och hörseln är inte riktigt som den var. Men de är sådär snälla och fina som får sitt hem att kännas som ens eget. De berättar mer än gärna historier från deras liv och de är såna som får en att tro på kärleken. För finns det såna som de, som klarar att hålla ihop i 67 år, med upp och nedgångar, då finns det fler och kommer finnas fler. Jag kanske inte hittar någon jag spenderar resten av mitt liv med, men jag kanske hittar den där kärleken och det är ganska fint att tro på.
Texter | | Kommentera |

Missy.

Det här är Missy som vi just nu är hundvakt till. Världens mysigaste hund som alltid är glad och mest bara vill bli klappad. Hon pussas gärna och tycker om att dela säng med mig även fast hon tar upp cirka hela sängen. Men det gör inte så mycket. Det är bara mysigt att ha henne här och ha någon att gå ut på promenader med.
Blandade Foton | | Kommentera |
Upp