Om en resa till grannlandet som sen tog slut.

 
Det här är nog ett av de svåraste inlägg jag skriver. För att det (för en gångs skull) är svårt att med ord förklara vad Norge gjorde för mig. Det är ju så att jag efter fem månader i grannlandet har valt att flytta tillbaka. Anledningarna är många och inte särskild intressanta att gå in på nu. Ibland är det så att saker tar slut, trots att jag hatar slut och ibland måste man flytta för att inte fastna och gå under. Men, tillbaka till vad Norge gjorde för mig. Det gav mig mod, mer mod än jag någonsin trodde jag hade. Jag tog mig för utmaning efter utmaning, med gråt i halsen och oro som ibland tärde något otroligt på mig. Men jag gjorde det och det är jag fruktansvärt stolt över. Jag tog beslut hit och dit, jag flyttade från Trondheim till Oslo och jag var rädd ganska ofta. För när man tar stora beslut kan det ibland kännas som att livet ska gå under och man gör det största misstaget i sitt liv, trots att det oftast bara är ett beslut av tusen i ditt liv.
 
Jag tog mig till Oslo vilket var det bästa jag gjort under tvåtusentretton. Jag träffade människor som påverkade mig mer än de kanske förstår, som lärde mig om livet, om hur man söker jobb, om små tips som en arbetsförmedling aldrig någonsin talar om. De lärde mig att våga mer och Oslo lärde mig om självständighet och om att ensamhet inte alltid är så ensamt. Det är bara ensamt ibland. Det kanske verkade som jag inte trivdes, som att jag grät varje kväll och mest längtade hem. Jag ska inte ljuga, vissa dagar var så. Men det var inte allt, det fanns stora delar av den här resan och min tid i Norge, som var så mycket mer än ensamhet och hemlängtan. Det var lycka, glädje, självständighet, stolthet, vänskap, frihet och äventyr. Det var mycket som var väldigt bra och som jag aldrig kommer glömma. Norge gjorde mig starkare, modigare, utmanade mig, gav mig bättre självförtroende och gjorde mig till en bättre Frida, om jag får säga det själv.
 
Tack för allt och jag hoppas vi ses någon gång under tvåtusenfjorton, Kanske när jag blivit tjugo. Kjempeklem och kos på ferie<3
Frida | |
#1 - - Ronja G:

Jag sitter med gråten i halsen när jag läser detta inlägg Fridis. Hoppas allt är bra hemma i Sverige, vi får allt ta och styra upp något under 2014. KLEM!

Svar: Åh söt du är! Ja det måste vi göra, får komma och hälsa på er!! Hoppas ni har det bra där borta också! Kram kram
Frida

Upp